Hey<3 Jag tror inte att jag ska fortsätta skriva Justin Bieber novellen längre....Jag har typ ingen lust,och så tycker jag själv att den är riktigt dålig.Så,jag tror att nr 19 var det sista kapitlet. 

Förlåt för att jag inte har skirvit någonting.Men jag har ju varit borta.....Så jag har inte hunnit,jag har bara roat mig med min familj.Men imorgon börjar jag att fortsätta skriva som vanligt.Ha det bäst!  

Det sista kapitlet var kapitel 19 inte 18 !!!!

It Can´t Be True-Kapitel 18

Förra Kapitel

-Justin?

-Mm.

-Varför tog inte ni tillbaka mig för ungefär 2 år sen?Om Jeremy hade ett riktigt jobb och du var känd.Då hade ni väl inga problem med pengar iallafall?

                 Brändboll                                      En
snygg bild på Justin

-Nej,men för 2 år sen kunde du inte prata Engelska alls.Och mamma och pappa trodde att du bara skulle bli ledsen om du inte kunde prata med oss.förklarade Justin

-Mm.nickade jag förstående.Det borde jag ju ha förstått.

-Ska vi gå tillbaka? Frågade Justin efter en stund

-Visst,vill du ta samma väg tillbaka eller en annan?

-Vi kan ta den andra.log Justin och ställde sig upp.

Vi promenerade under tysnad.Ingen av oss sa någonting och när Justin höll på att öppna munnen,var vi framme.

-Vill ni vara med och spela brändboll,vuxna mot barn!?ropade Daniel som hade sett oss komma.

Jag tittade på Justin och nickade:

-Det är klart vi ska!

Och efter det var brändbollsturneringen igång!Barnen (alltså vi) fick börja inne.Daniel fick vara brännare eftersom han tjatade så mycket.Resten spred ut sig så mycket det gick.Felicia längst fram,jag i mitten och Justin längst ut.Den som fick börja slå var Kenny.Och han sköt så långt att han varvade.Kenny flinade retsammt till oss.Men Justin ropade:

-Nybörjartur!

Kenny började flina ännu mer och ställde sig längst bak.Efter honom var det Pattie,men det gick inte lika bra för henne.Hon kom bara till andra stationen.Och sådär höll det på tills tiden var ute och det var barnens tur.Den bästa i vårt lag var helt klart Daniel.Han varvade nästan alla gånger han sköt.Men föräldrarna var bestämma med att inte förlora mot några barn/ungdomar.Det slutade med att vi fick stryk och Kenny kunde inte sluta reta oss för det.Vi hittade på alla möjliga orsaker till att vi förlorade men Kenny gav inte upp.Och till slut var det bara att ge med sig.

Justin´s perspektiv

-Du förlorade,du förlorade,du förlorade.upprepade Kenny nöjt.

-Okej,okej ni var bättre.Vi var sämst.Jaja.svarade jag trött.

-Är Justin lite sur?

-Nej,jag är inte sur.flinade jag,jag är trött.

-Jaja,skyll på det du.log Kenny och gick iväg.

Jag vände mig om och spande efter Frida.Och såg henne stå och prata med någon vid staketet.Jag tänkte efter om jag skulle gå dit,men tänkte att hon kanske ville prata med hennes kompis själv.Och jag skulle inte fatta någonting i allafall.Men precis när jag vände mig om så ropade hon:

-Justin!

Jag vände mig om (igen) och sa:

-Ja?

-Kom hit! ropade hon och viftade med handen.

Jag började gå i normal takt men det var tydligen inte tillräckligt.

-Måste du gå som en snigel?Kan du inte skynda dig lite?klagade hon.

Jag log och skakade på huvudet.

-Nej,tänk för att jag inte kan det.

Hon suckade tungt,sprang fram till mig och drog mig i armen.

-Sådärja!Ett och två,ett och två skynda på.

Jag skrattade tyst men ökade inte takten.När vi kom fram till staketet stod det en kille där.Han var ganska kort (om man jämför med mig) och hade brun hår och bruna ögon.Jag gick närmare och sträckte fram handen:

-Hey,jag är Justin.

Han tvekade lite men sträckte fram handen.

-Hey,jag är Tim.

Jag log och släppte hans hand.Han verkade fortfarande tveksam att vara i mitt sällskap.Men jag ignorerade det för tillfället.Jag kunde lika gärna fråga Frida sen.När vi hade stått och pratat en bra stund sa vi hejdå.Eller dem sa hejdå.Han ignorerade mig totalt när jag sa hejdå.Jag vände mig till Frida när Tim hade försvunnit bakom hörnet.Hon kollade på mig med osäker blick.Hon visste nog vad jag skulle fråga:

-Så,varför ignorerade han mig?

-Ehh...Han gillar inte dig precis.

-Varför inte?

-Vet inte,men han kallar dig alltid Bever....

Jag kollade förvånat på henne.Det var därför han inte sa hejdå och var väldigt tveksamm.Jag nickade,men kände mig lite sårad.Men jag visste ju redan att jag hade många "haters" men jag trodde inte att han var en av dem.Jaja,det måste jag ändra på!Han ska få se att jag är en snäll,rolig och omtänksamm kille.Jag måste bara komma på en plan....Frida kollade misstänktsamt på mig:

-Vadå?

-Du ska hitta på en plan,eller hur?

-Vadå för plan?

-En plan som kommer sluta på att Tim gillar dig.

-Kanske det kanske.svarade jag lurt och började gå tillbaka till huset.

-I såfall vill jag hjälpa dig.sa hon bestämmt.

-Hur då?

-Jo,imorgon ska Tim,Michelle,Hanna och jag åka och bada.Och gissa vem som ska med?

Jag log:

-Jag!

-Självklart! svarade hon och höll upp sin hand för en "high five"Jag log och klappade till hennes handflata:

-Spelet kan börja!

Förlåt!!! För att jag inte har skrivit någont på så länge,men det har varit så mycket! Och nu är jag på Syd-långö så jag kanske inte kommer att skriva så mycket.Men efter det ska det bli en stor ändring på uppdaterin!! Jag lovar!!!!!

Komentera gärna! (om ni inte är sura för den dåliga uppdateringen) :( (Hoppas att ni blev nöja med kapitlet)

Ha det bäst!!!! :)

                         It Can´t Be True-Kapitel 18

Förra Kapitlet

De sneglade på varandra och började springa.Ingen av dem ville ju bli kallad badkruka resten av dagen.De slutade med att Felicia var snabbast i och Michelle fick bli en  badkruka.

   Frida´s klänning                   Frida´s frisyr

Framhoppning! 10 Juni

Jag vaknade på morgonen av mobiltelefonen som spelade "who says" på hög volym.Jag sträckte mig sakta efter den och tröck till på "stäng av" knappen.Jag hasade mig upp och satte i kontakten till locktongen.Jag fick stå och locka mitt hår i ungefär en timme och 15 min.Eftersom det var så långt.Efteråt tog jag fram en hårklämma och satte upp lite hår  i nacken.Sen satte jag på mig min rosa och ganska korta klänning.Enligt mig såg jag väldigt fin ut.Tänk att det redan har gått en hel termin sen jag började 5:an.Jag log åt tanken att jag hade tagit mig igenom ännu ett år av massa läxor,tidiga mornar och jobbiga lektioner.Jag var fri och hade 10 varma veckor framför mig! Eller ja,nästan iallafall.Jag skulle ju på skolavslutningen först....

Jag gick ut till köket och tog en macka.Jag har inte så stor aptit på morgonen.

När klockan slog 20 i nio tog jag på mig mina vita skor,gav en hejdå kram till alla som nu satt vid köksbordet och gick.På vägen till skolan mötte jag Michelle och Hanna.De gick och pratade om någonting som jag tydligen inte fick veta....

När vi kom fram satt alla och väntade på att Ulla,våran fröken skulle komma.När hon kom hälsade hon oss välkomna och berättade hur vi skulle gå till den stora skolgården.Eftersom vi skulle stå utanför och sjunga låtar för föräldrarna som skulle komma klockan 9.Vi skulle gå två och två i ett led så jag gick med Hanna.Och Michelle med Jossan.En annan tjej i klassen.

När ledet var framme på gräsmattan tittade jag mig omkring för att se och jag kunde hitta min "familj".När "Idas sommarvisa" var slut hörde jag att någon ropade på mig:

-Frida! Här borta!

Jag kollade dit och såg......Justin!

Jag tog sakta upp handen och vinkade förvirrat.Vad gjorde han här? Var han ensam? Men jag behövde bara titta bredvid Justin för att konstatera att det var han absolut inte.För där stod alla! Pattie,Kenny,Scooter,Jeremy,Karin och Emil.(Som är tillsammans med Karin)

Jag ville inte erkänna det,men jag hade verkligen saknat dem alla.Det var inte för någon annan än för mig själv jag kunde erkänna att jag verkligen gillade dem.Justin var verkligen inte någon dum idiot som gillade att ljuga.Inte Pattie eller Jeremy heller.Men det var en sak jag inte förstod.Om de gav bort mig för att jag inte fick mat.Varför tog dem mig inte tillbaka för ungefär 3 år sedan.För då hade ju redan Jeremy fått ett bra jobb.Och Justin tjänade ju bra med pengar.Så varför väntade de så länge? Det måste jag fråga någon gång.Intalade jag mig själv.

När allting var klart och när jag hade sagt hejdå till alla mina klasskamrater och min fröken sprang jag tillbaka till den stora gräsmattan där de andra stod och väntade.

Justin stod med ryggen åt mig så jag bestämmde mig för att skrämma honom lite.Eller mycket...

-Buuuuuuuuu! skrek jag och tunkade honom lite i ryggen.

Han flög säkert 1 meter upp i luften och skrek.Det såg väldigt kul ut!

-Vad håller du på med din lilla unge! Försöker du skrämma livet ur mig?!

-Ja haha,kanske.

Han tog sina långa armar och tog dem i ett fast grepp omkring mig.

-Jaha,då kommer inte Miss Pettersson loss.svarade han retsamt.

-Nehe och jag bryr mig inte.svarade jag men försökte komma loss.

-Nehe så det är inte det du gör? skrattade han och släppte taget.

-Nej,absolut inte.

Han flinade och skakade på huvudet.

-Hej gumman vad fin du är.sa Pattie med sin varma röst och gav mig en kram.

-Hej och tack.svarade jag och besvarade kramen.

Jag gick runt och kramade alla och ställde mig sedan bredvid Justin.

-Saknade du mig redan? frågade han med ett retsamt leende.

-Nej,men du saknade tydligen mig eftersom ni kom hit.

Han tittade på mig med besviken blick men nickade.

-Japp,jag brukar lixom sakna min familj och snälla och söta personer.

Jag log mot han.Okej,han var gullig när han pratade sådär.Jag knuffade till honom i sidan så jag fick hans uppmärksamhet.

-Jag har saknat er med.

Han tittade ner på mig (som var lite kortare) och log.

Efter det kom Felicia med ett smile i ansiktet och gav alla en kram.Daniel fick vi träffa hemma eftersom han gick i en annan skola.Så vi gick hem och grillade.Och hjälp vad Justin kan äta alltså! Efter det hade vi kubb-turnering med olika lag.Det fick bli vuxna mot barn.

Lag 1: Kenny,Karin,Jeremy och Pattie.

Lag 2: Justin,Felicia,Daniel och jag.

De vuxna fick börja.De tog inte ner en ända!

-Sådär ska det se ut mamma! ropade Justin retsamt.

-Tyst din lilla unge.muttrade Pattie tillbaka.

Justin började genast skratta och fick slå sist för att han inte kunde sluta.

Så höll det på tills självklart dem vuxna förlorade.

-Och vi barn gjorde det! ropade jag medans jag skuttade runt.

Daniel skakade på huvudet åt mig och flinade.

-Vad? frågade jag oförstående.

-Inget,strunt samma.

När de vuxna hade fått en revanch efter en lång tjatan av Kenny.Och efter att vi ännu en gång hade vunnit.Ville Justin att jag skulle visa honom runt,så vi tog en promenad till vattnet.Vi gick ut och satte oss på bryggan.Då kände jag att jag var tvungen att fråga:

-Justin?

-Mm.

-Varför tog ni inte mig tillbaka för ungefär 3 år sedan.Om Jeremy hade jobb och du var känd? Då hade ni väl inga problem med pengar iallafall?

Justin kollade osäkert på mig och svarade.....

Sådär,vad tycker ni? Det var kapitel 18! Finally! Har inte haft tid att skriva.Men det skrev jag ju i ett litet inlägg igår.Annars vill jag bara säga grattis i efterskott till min undrebara kompis Michelle som fyllde 12 år den 12 juni!

Komentera gärna vad ni tycker:) Puss<3

Förlåt för att jag inte har skrivit något inlägg men jag flyttade på lördagen.Och mitt i flytten så fick jag feber...:(      

När jag vaknade på natten till söndagen hade jag 38,9 grader feber! Men nu mår jag bra igen så lovar ett nytt kapitel imorgon:) Puss<3

Hey! Nu är det så här att jag ska flytta på lördag till min mammas nya kille.Så det ända jag gör är att packa,packa,packa och packa.Jag har tyvärr inte tid med att skriva ett nytt kapitel just nu.Jag tror att kapitel nr 18 kommer ungefär på sundag.Jag vet att det är trög uppdatering men jag har verkligen inte tid nu!

Hoppas att ni underbara läsare stannar  och fortsätter läsa min novell:)

Ps.Ha det bäst!<3  

Grattis till mina undrebara tvillingsystrar i efterskott som fyllde 21 år den 4 juni! Ni är alltid snälla och roliga! Vill alltid ha er kvar! Älskar er<3